flag_fr flag_enflag_se

Historiens vingslag

Château du Grand Val har anor sedan medeltiden, men dess första kända ägare är G. Du Val år 1429. Egendomen bytte ägare flera gånger, för att i slutet på 1700-talet övergå till greve Jean Pinot du Petit-bois. I denna släkts ägo förblev slottet en bra bit in på 1900-talet. Grand Val har genom århundradena upplevt decennium av fred och framåtskridande, men också en revolution och flera grymma krig. Under andra världskriget lade till exempel nazisterna beslag på slottet.

Dess höga läge gjorde det till en utmärkt plats för flygspaning. Det tyska manskapet fällde flera av parkens gamla träd för att få bättre sikt, trägolvet i det gamla kapellet bröts upp och användes som virke till våningssängar. Officerarna flyttade naturligtvis in i slottet, efter att de rättmätiga ägarna avhysts.

Historia

Château du Grand Val, eller Grand Val som det kallas i folkmun, är ett herresäte utan domsrätt. Efter att ha tillhört familjen du Val fram till mitten på 1500-talet, bytte det ägare ett flertal gånger: 1714 tillhörde det Antoine Morin sieur du Planty. 1760 ägdes det av Catherine Morin, hustru till François Marc de la Chesnardière, advokat vid Justitiepalatset och sedermera även justitiekansler och ståndskommissionär. 1768 köpte Monsieur Chesnardière granntomten till Grand Val, Vauluisant. Ägor som dottern Chesnardière senare överförde till sin make Jean Pinot du Petit-bois. Med anledning av denna förläning, förkunnade vasall Petit-bois sin underådnighet inför sin länsherre år 1775. I slutet av 1700-talet övergick även Château du Grand Val i Pinot du Petit-bois ägor och förblev så fram till början av 1900-talet.

Grand Val har ett fantastiskt läge. Det sluter södra änden av en skyddad dal och i norr överblickar den Combourg-trakten. Slottet består av två olika byggnader. En från 1700-talet och en från 1800-talet. Den äldsta som vetter mot söder, kan sannolikt tillskrivas den första Pinot du Petit-bois eller hans svärfar, François Marc de la Chesnardière. En gammal 1700-tals byggnad som låter skönja en enkel arkitektur. Bland annat i form av sju spann, åtskilda av smäckra pelare som bär upp det välvda taket. I de fyra första spannen återfinns spår av en ännu äldre husgrund. Och en imponerande eldstad från slutet av 1400-talet samt en gedigen grund av kvadersten, vittnar om en stor sal i den ursprungliga herrgården. Även originalinredning i form av enkla paneler finns bevarade, och målningar, gjorda av en medlem i familjen Pinot du Petit-bois, pryder speglarna över eldstaden. I början av 1800-talet restes så en ny byggnad åt norr i anslutning till den äldre. En byggnation som genomfördes tack vare Charles Agaton Pinot du Petit-bois och hans hustru Sophie Patard de la Vieuville. Ur deras släktvapen som framträder på övre delen av eldstaden kan utläsas att de vigdes 1855. Den nya byggnaden består av två paviljonger som förenats genom en mindre indragen del. På västra sidan av byggnaden avtecknar sig ett litet torn. Insidan har fyllts med en praktfull festvåning och en vestibul med bedårande utsikt.

Enligt boken Guillotin de Corson var det Antoine Morin som tillägnade helgonet Saint Antoine ett kapell i slottsträdgården år 1714. Visserligen kan delar av kapellet dateras till tiden före 1714, men det kan mycket väl ha blivit rekonstruerat i samband med att 1800-tals delen av slottet tillkom. I östra delen av dalen reser sig visthus och bodar vars dörrar krönts av hundhuvuden. Något som utan tvekan antyder husens ursprungliga ändamål som hundgård. Deras arkitektur skiljer sig från 1800-tals delen, men skulle ändå kunna vara samtida med det.

Bakom hundgården skymtar den inhägnade köksträdgården där det finns spår av ett välvårdat växthus med monogrammet VP. Och i skogsbrynet mot öster kan man beskåda en fyrkantig liten paviljong krönt av prydnadstorn. Intill slottet utbreder sig en anlagd park. Ett grönområde som både anpassats till dalens linjer, dess gamla träd och till de branta sluttningarna i norr där en slingrande väg anlagts för att utmynna mot entrén till det nya slottet.

Denna stiliserade bild föreställande en avpälsad hermelin, är Bretagnes symbol för mod, hög rang och värdighet. Den förekommer i många sammanhang. Bland annat i Bretagnes flagga och som mosaik i hallgolvet på Château du Grand Val.
Mosaikgolvet i slottets entré är designat och lagt av den berömde Isidore Odorico.

 

För dig som vill veta mer om Bretagne, klicka här.

Översikt

Kontakta oss

Château du Grand Val

35 270 Combourg

Bretagne, Frankrike

Tel: +46 (0)705-53 26 20 / +33(0)643 36 64 75

Email: info@grandval.nu

Facebook Facebook Tripadvisor

LONELY PLANET

Recommandé par Lonely Planet

OLIVER´S TRAVELS

Top recommended property 2014 awarded to the most popular & well reviewed property